Man kan kalla det mycket... diet, banting, svält bla..

men hur det än kallas så är det att äta mindre och röra sig mer.

Men att något som låter så enkelt kan vara så svårt och jobbigt.

Kan kännas som jordens undergång om man inte får den där chokladbiten.

Motivation säger någon, ja det är sant, men jag för min del tror att ska man

vänta på den så kanske man aldrig börjar. Inte jag i alle fall.

Så nu har lilla (stora) jag varit hos viktväktarna och vägt in mig..

man är inte så kaxig när man står där på vågen och ser verkligheten.

Men man ska ju vara positiv, nu har man börjat och så där men många gånger

är det inte så i verkligheten. Ett ansikte utåt ja kanske men inte inom sig.

Jag fick min första ångest attack nu redan första dagen, va har jag gett mig in på.

Men ett djupt andetag och tänka på att jag måste tyvärr detta, mitt tänkesätt är just nu idag. Får se detta som en nödvändighet och att i nuläget får man känna som att detta är något som man blivit ordinerat.. Känns bättre då..

Min hemska vikt på 73,1 kg till mina 1,58 cm är på tok..

Motion står på schemat idag med..

Alex